Nu ska jag försöka förtydliga mig lite från inlägget nedan.
Tillan har ju gått på en småbarnsavdelning med helt underbar personal. Tyvärr så var hon ju tvungen att byta eftersom hon blir för stor.
I vanliga fall så byter barnen till en 3-5 års avdelning, men i samråd med specialpedagogen så beslöt vi att Tillan skulle börja på 1-5års avdelningen i stället. Ett byte som jag kännt mig nöjd med eftersom att byta måste hon.
Den nya avdelningen ligger i samma hus och med samma gård. Personalen är jättetrevlig och bra med barnen.
Men det finns vissa saker som gör och gjort mig väldigt besviken och lite oroad.
När det bestämts vilken avdelning Tillan skulle börja på så hade vi ett möte med nya personalen. Då pratade vi om Tillan, hennes tecken och vad hon behöver för att utvecklas och vad dom behöver tänka på när det gäller henne. Vi skrev även en lista på de tecknen hon använder mest.
Så, i måndags då, var vi på "inskolning" på nya avdelningen. Då visar det sig att dom inte lärt sig i princip ett enda tecken. Ursäkten eller vad jag ska kalla den var -
xxx (Tillans förra fröken) visade mig lite tecken, men dom försvann lika fort igen...När jag frågade efter materialet som köps in, om dom inte fått över det så fick jag till svar
-Jo, det har vi nog fått, men jag har inte tittat på det....Jag både misstänker och vet att iaf någras resonemang är, och det gäller både dagis personal, vikarier och folk i vår närhet, att "varför ska vi teckna med henne, hon förstår ju vad man säger"
Och ja, hon förstår vad man säger, men hon måste kunna säga saker till oss också. Hon behöver se oss teckna för att hon ska använda sina tecken. Hon börjar bli så stor nu att hon är medveten om att hon inte är riktigt som andra. Hon blir generad när hon ska teckna och nån hon inte känner är med. Det är därför det är så viktigt att folk runt henne tecknar så hon ser att hon inte är ensam.
Normala treåringar babblar och ställer tusen frågor hela dagarna. Tillan kan inte ställa några tusen frågor, hon kan inte leka rollekar och babbla en massa. Det gör att hon kommer efter utvecklingsmässigt. Vi håller inte på att räkna så mycket eller lär bokstäver. Vi kämpar på med tecknen för att ge Tillan den bästa förutsättningen för att hon ska kunna känna att hon kan förmedla sig. Att hon kan säga att hon vill gå ut, har bajsat, vill ha något att dricka eller att hon ser en katt när vi är ute.
Därför är det så viktigt att teckna med henne även om hon förstår vad vi säger.....
Vi har några få i vår närhet som försöker teckna med Tillan, som frågar oss efter tecken och som verkar förstå hur viktigt det är. Dom personerna betyder mycket för mig just nu....
Hur jag ska hantera det här med dagis vet jag inte just nu. Ett nytt möte med specialpedagogen ska vi ju ha, men jag ska försöka få till det så fort som möjligt. Hon kanske kan försöka få personalen att förstå att vi inte vill att dom ska teckna med Tillan bara för att vi tycker det är kul utan för att hon behöver det för att utvecklas.
Sen vet jag inte.......
Som det är nu så kan ju inte personalen överhuvudtaget få Tillan att gå vidare och utveckla sitt tecknande eftersom att dom inte ens kan en tiondel av de tecknen hon kan....
Nu hoppas jag ju bara på att hennes tal tänker lossna och att det går fort. För jag får ont i magen av sånt här.
Hade jag haft råd så hade jag slutat jobba och varit hemma och själv övat nya tecken och haft pedagogisk träning, men tyvärr så fungerar inte det.
För saken är den, att efter en dag på dagis så är Tillan så trött när hon kommer hem så hon stänger av oss totalt. Vi får knappt kontakt med henne. Och hur ska man då kunna träna henne pedagogiskt???
