Så här dags för nio år sen så befann vi oss på BB i Nyköping tillsammans med en nyfödd Tove.
Dagen innan, en fredag och jag hade massor att göra. Jag vaknade tidigt, redan runt halv sex av snöplogen som plogade bort all snö som kommit dagen innan och under natten. F jobbade natt och kom hem straxt efter. Han sov aldrig utan tog med Elin som då nästan var tre och köpte julklappar på förmiddan. Vi skulle iväg på saker hela helgen så jag städade, pysslade, lagade mat, klädde granen och gjorde godis.
Under dagen kände jag av massor med förvärkar, såna som man får av stress och inte gör direkt ont. Men bebisen var ju inte planerad förrän 1 januari så jag längtade efter att få lägga mig på kvällen så de skulle gå över.
Tillslut blev det kväll och jag la mig i soffan och kröp in under en filt. Jag höll precis på att somna då det kom en jättekraftig värk och vattnet gick. Sen hände inget mer. Klockan var då ca 22. Vi packade en BB väska för säkerhets skull. F ringde barnvakten, helt i onödan enlig mig eftersom att inga värkar börjat och varför skulle hon sitta hos oss hela natten…..
Vid 23 började värkarna komma lite smått och vid 23.30 när barnvakten kom så kom dom oftare. Rätt som det var vid 00 tiden så känner jag att Fan, nu måste vi åka. Storm ute och en massa snö som blåser upp i drivor över vägen.
Straxt efter kl 01 är vi framme och kommer in på en öde förlossningsavdelning där det står adventsljusstakar i fönstren. Vi skrivs in, pratar lite och gör ctg och undersökning. Lite efter 02 är jag öppen några cm och har ca 6 minuter mellan värkarna.
Barnmorskorna går iväg och straxt efter känner jag att nu händer det något. F går för att hämta dom. “Hon säger att barnet kommer nu” eller något liknande säger han till dem. Nej då säger dom, det är långt kvar. Han ger sig inte och dom kommer.
Mycket riktigt, det är på gång och 03.10 föds en flicka på första krystvärken. 3510 gram och 51 cm lång. Fem timmar efter att vattnet gick, fyra timmar med värkar och två timmar på förlossningen. Kan det bli bättre?
På söndagen den 23 åkte vi hem. Det var då –28 grader ute. När vi kom hem så hade vi 13 grader inne eftersom pannan inte hade hängt med när de blev så kallt.
F´s mamma samt Jenny och Samir kom en stund på kvällen. Jenny hade en maschall med sig som hon tände utanför.
Nu är den lilla julbebisen nio år och går i tredje klass. En gullig tjej som vet vad hon vill (eller inte vill)
