Det händer grejer

Ja, här händer det verkligen grejer med Tillans pratande :) Hon bubblar massor. Fortfarande är det mer ljud än ord, men det börjar likna ord mer och mer.
Nya ordet för idag är
appa-öppna
Sen har hon ljudord för
slut
bil (brum, en av favoritfilmerna)
ost
elin
lena
johanna
mat
och fler ord som jag just nu inte kommer på.
Hon försöker även härma ord om man ber henne vilket hon inte gjort förut.

Vi har varit på nytt logopedbesök. Hon tyckte också att Tillan gjort stora framsteg. Men hon har svårt för samspel i en kommunikation så det måste vi öva mycket på. Vi ska även fortsätta med tecken och lära mer tecken.
Sen så är det andra saker som hon också ligger efter med som vi ska öva på tex språkförståelsen.

I morgon är det besök på lekoteket. Ska se om dom har lite material vi kan låna för att öva språkförståelse och samspel.

Men de framstegen hon gjort är jättestora, även om hon ligger massor efter för sin ålder.....

Förklaringen

Nu ska jag försöka förtydliga mig lite från inlägget nedan.
Tillan har ju gått på en småbarnsavdelning med helt underbar personal. Tyvärr så var hon ju tvungen att byta eftersom hon blir för stor.
I vanliga fall så byter barnen till en 3-5 års avdelning, men i samråd med specialpedagogen så beslöt vi att Tillan skulle börja på 1-5års avdelningen i stället. Ett byte som jag kännt mig nöjd med eftersom att byta måste hon.
Den nya avdelningen ligger i samma hus och med samma gård. Personalen är jättetrevlig och bra med barnen.
Men det finns vissa saker som gör och gjort mig väldigt besviken och lite oroad.
När det bestämts vilken avdelning Tillan skulle börja på så hade vi ett möte med nya personalen. Då pratade vi om Tillan, hennes tecken och vad hon behöver för att utvecklas och vad dom behöver tänka på när det gäller henne. Vi skrev även en lista på de tecknen hon använder mest.

Så, i måndags då, var vi på "inskolning" på nya avdelningen. Då visar det sig att dom inte lärt sig i princip ett enda tecken. Ursäkten eller vad jag ska kalla den var -xxx (Tillans förra fröken) visade mig lite tecken, men dom försvann lika fort igen...
När jag frågade efter materialet som köps in, om dom inte fått över det så fick jag till svar -Jo, det har vi nog fått, men jag har inte tittat på det....

Jag både misstänker och vet att iaf någras resonemang är, och det gäller både dagis personal, vikarier och folk i vår närhet, att "varför ska vi teckna med henne, hon förstår ju vad man säger"
Och ja, hon förstår vad man säger, men hon måste kunna säga saker till oss också. Hon behöver se oss teckna för att hon ska använda sina tecken. Hon börjar bli så stor nu att hon är medveten om att hon inte är riktigt som andra. Hon blir generad när hon ska teckna och nån hon inte känner är med. Det är därför det är så viktigt att folk runt henne tecknar så hon ser att hon inte är ensam.

Normala treåringar babblar och ställer tusen frågor hela dagarna. Tillan kan inte ställa några tusen frågor, hon kan inte leka rollekar och babbla en massa. Det gör att hon kommer efter utvecklingsmässigt. Vi håller inte på att räkna så mycket eller lär bokstäver. Vi kämpar på med tecknen för att ge Tillan den bästa förutsättningen för att hon ska kunna känna att hon kan förmedla sig. Att hon kan säga att hon vill gå ut, har bajsat, vill ha något att dricka eller att hon ser en katt när vi är ute.
Därför är det så viktigt att teckna med henne även om hon förstår vad vi säger.....

Vi har några få i vår närhet som försöker teckna med Tillan, som frågar oss efter tecken och som verkar förstå hur viktigt det är. Dom personerna betyder mycket för mig just nu....

Hur jag ska hantera det här med dagis vet jag inte just nu. Ett nytt möte med specialpedagogen ska vi ju ha, men jag ska försöka få till det så fort som möjligt. Hon kanske kan försöka få personalen att förstå att vi inte vill att dom ska teckna med Tillan bara för att vi tycker det är kul utan för att hon behöver det för att utvecklas.
Sen vet jag inte.......
Som det är nu så kan ju inte personalen överhuvudtaget få Tillan att gå vidare och utveckla sitt tecknande eftersom att dom inte ens kan en tiondel av de tecknen hon kan....

Nu hoppas jag ju bara på att hennes tal tänker lossna och att det går fort. För jag får ont i magen av sånt här.
Hade jag haft råd så hade jag slutat jobba och varit hemma och själv övat nya tecken och haft pedagogisk träning, men tyvärr så fungerar inte det.

För saken är den, att efter en dag på dagis så är Tillan så trött när hon kommer hem så hon stänger av oss totalt. Vi får knappt kontakt med henne. Och hur ska man då kunna träna henne pedagogiskt???

Mer ord

Nu är Tillans verbala ordförråd utökat till fyra ord
-Mamma
-Pappa
-Napp
-Tack

Det går framåt och jag hoppas det går fort......är ledsen, besviken och oroad.
Tillan har bytt avdelning på dagis och det blev inte riktigt som jag trott
Det känns lite bättre idag än igår iaf, men bara lite.
Skriver mer om varför en annan dag.

Tre årskontroll

I veckan var vi på Tillans treårskontroll. Jag visste ju redan att någon okejstämpel kommer det ju inte att bli, inte på det hon ska kunna ialla fall. Men vår BVC sköterska är helt underbar. Hon ser till Tillan positiva sidor istället för att klanka ner på de negativa.
Hon tyckte att Tillan var jätteduktig med sina tecken, att hon är en glad och envis tjej. Hon förstår ju vad man säger och hon samarbetade faktiskt ovanligt bra när vi var där.
Att väga och mäta var ju värre. Men vi vägde tillsammans med mig och räknade bort min vikt och sen konstaterade BVC sköterskan att hon var ungefär till en viss längd under dörrhandtaget så det blev ca 15 kg och ung 97 cm lång.

Talet går framåt. Denna vecka har hon ökat sina ord med ca 33%. Det låter jättemycket...men hon har ökat från två till tre ord.
Hennes talade ordförråd består nu av
-mamma
-pappa
och
-happ (napp)

Jättekul att det kommit ett ord till, men vi som skulle plocka bort nappen var det tänkt. Det kan vi ju inte göra nu när hon börjat säga det ordet....

Hennes tecknade ordförråd är desto större. Vet inte hur många tecken hon kan, men en 50-60 stycken är det nog iaf.

Ord som låter lika

Igår när vi satt och åt hände en liten episod som jag tyckte var ganska rolig.

Tillan brukar sitta och peka på saker när vi äter. Maten, mjölken osv och vill att vi ska säga/teckna vad det heter.
Igår kväll när vi satt vid middagsbordet och åt ris bla så pekar hon på riset.
-Det är ris, säger jag (tecknet för ris kan hon inte för det är att bokstavera R I S)
Tillan gör ett tecken och ser lite frågande ut..... Jag kopplar inte riktigt vad hon tecknar utan säger igen
-Det är ris.
Tillan tecknar igen och nu ser jag vad hon tecknar......GRIS :)

Ja, det är inte alltid lätt att höra vad mamma säger och känna skillnad på alla ord. Och jag förstår att hon verkade lite undrande *s* ris och gris ser ju lite olika ut....