Idag har Tillan varit hos logopeden igen. Den lilla damen har ju vid 2,5 års ålder fortfarande inte börjat prata. Mamma och Pappa säger hon och gagagaga och lite såna ljud. Men härma eller försöka prata totalvägrar hon.
Första logopedbesöket var ju för över ett halvår sen och då tänkte man att: jaja, hon börjar ju prata snart Men hon har ju inte det. För varje månad som går så funderar man ju mer och mer.
Nu kör vi på med stödtecknen och försöker lära både oss och Tillan. Lilla fröken är så envis så många gånger vill hon inte samarbeta när vi håller på med tecknen. Hon gillar inte när vi kräver något av henne utan då låser hon sig och vägrar ögonkontakt. Nu ska vi försöka låta bli det ett tag och ta det bara på hennes villkor och se om det blir bättre.
Nästa logopedbesök blir efter hon fyllt tre år för nu kan vi inte göra så mycket mer än det vi gör. Däremot så är en remiss skickad till hörcentralen för ett hörseltest. I nuläget finns inget som tyder på att hon skulle höra dåligt men det är ren rutin med barn som pratar så här sent.
Det positiva i det hela är att hon har bra språkförståelse. Det gäller bara att tänka på att prata med henne lika mycket som vi skulle gjort om hon pratade. Det blir ju automatiskt att man pratar mindre med ett barn som inte pratar än ett som babblar hela tiden och fråga tusen frågor. För hon ska ju inte komma efter språkmässigt även om inte inte får ut det.
En stor röd ros vill jag ge till Tillans dagisfröknar för dom hjälper verkligen henne till 100% att utvecklas och teckna. Dom sjunger med tecken och använder tecken med hela barngruppen så som andra barnen också lär sig att förstå henne.
8 kommentarer:
Va skönt att ni ha så bra stöd runt omkring er i allafall. Jag håller tummarna för att det ska lossnar snart!!! Kram!
Hon är vansinnigt söt på bilden!
Ja, jag håller också tummarna för att det lossnar! Hon kan ju uppenbarligen säga enstaka ord, som mamma och pappa, och hon förstår vad ni säger. Det inger ju helt klart hopp! Men jag förstår att det känns nervöst att vänta på att det just ska lossna.
Min erfarenhet av logopeder har enbart varit när de har jobbat med vuxna patienter (bland annat min pappa efter återkommande hjärnblödningar) - men jag har alltid varit imponerade av deras jobb. De kan vara väldigt kreativa i att söka nya sätt att uttrycka
symboler/språk.
Hoppas det lossar snart som det håller på att göra för vår lilla!
Jag vet ju hur ledsen man kan bli även om det är helt normalt att vissa barn pratar senare...
Här i vår del av landet finns inte stöd heller, märkligt?
Kram Åsa
Det är jättekul att lära sig stödteckna oxå. Kul att se alla barnen som lär sig och tycker att det här med tecken är spännande.
Håller med om att hon är en envis liten fröken!!
KRAM
Håller med de andra att det måste kännas skönt ändå att ha så bra stöd både från logopeden och dagispersonalen. Sen kan jag förstå att det inte är så lätt att vare sig få Tillan att teckna eller härma i den här åldern (de är ju inte direkt samarbetsvilliga alla gånger)! ;)
Hoppas det går framåt med talet och att det snart kommer igång.
kram!
Skönt att ni får så bra med hjälp och stöd. Hoppas att det lossnar snart!
Kram
Härligt med engagerade dagisfröknar och minst lika härligt med så engagerade föräldrar som ni verkar vara!
Kram!
Kul att ni får så mycket hjälp fråm förskolan :) Vi använder också stöstecken på avdelningen jag jobbar. just nu har vi två barn som använder det som hjälp i sin kommunikation. Den är kul att se hur hela barn gruppen tar till sig detta i samlinga och vid maten osv.
Hoppas hörteste går bra!
Kram
Skicka en kommentar