05 maj, 2008

På väg upp

Som rubriken säger, så känner jag mig just nu. Jag börjar ta mig uppåt. Vet inte vad för konstig infektion jag fått.
Först feber och hemsk hosta och nu bara hemsk hosta. Allmäntillståndet ska vi inte tala om..jag är helt off. Orkar ingenting..eller jo, jag orkar lite mer nu än för några dagar sen. Men om jag ställer mig och diskar några kastruller så måste jag lägga mig ner en stund efteråt. Så är det med allt. Vad jag än gör så måste jag vila efter...
Hela kroppen är som bly. Den lyder inte och den orkar inte.

Äta går knappt. Jag tvingar i mig mat för att jag måste, inte för att jag är sugen.
Nu i kväll var jag hungrig för första gången på en vecka.

Hemma ser det värre ut än på Tv 4as Rent Hus snart och jag förstår inte hur jag ska hinna få ordning nångång.

Det här tillståndet med 4 barn hemma varav en helvild snart 2 åring funkar inte bra känner jag.
Idag har Tillan iof varit lite hängig (som tur är, fy så hemskt att känna så) så vi låg och såg på film på förmiddan och låg i soffan och vilade på eftermiddan.
Sen skulle Emelie skjutsas till stallet och Elin till fotbollen. maten lagas osv....
Tur jag har Fredrik. Han hämtade Emelie i stallet, Elin på dalvallen och Tove hos Michelle och sen så dukade han av efter maten så jag kunde lägga mig.

I morgon hoppas jag på en ännu bättre dag än idag, för jag har ju varit lite piggare än innan.
Och jag önskar att denna hemska hosta slutar medan lungorna fortfarande sitter i bröstkorgen och inte utanför.....

4 kommentarer:

Anonym sa...

va skönt att det börjar ta sig uppåt.
va jobbigt att ha barnen hemma när man är så dålig, jag skulle aldrig pallat det. du gör det bra.
vila på så blir du nog återställd snart.

Anonym sa...

Men hejsan, kul att du lämnade din blogglänk på killarnas bf-sida nu när vi försvinner därifrån...

Här kan man ju kika in ibland!

Usch vad hängig du låter. =( Hoppas att du snart mår bättre. Som sagt det är jobbigt att vara sjuk själv när det inte finns något utrymme för det, men är man sjuk så är man... Krya på dig!

Du är välkommen in till mig också förstås.

Anonym sa...

Haha, där ser man! Jo man ser dem ju lite annorlunda nu än mot i tonåren förstås. Men de första delarna håller fortfarande. Såg att den går som teater i Norge, vore kul att se. Eller kanske inte *s*

Kram

Ponder sa...

Fy vad jobbigt, ingen kul sjuka det där. Har du varit hos doktorn?
Hoppas du känner dig bättre nu, och framför allt att orken kommit tillbaka.
Kram!