Fredag

Skönt med fredag. Det blir en kort helg eftersom att jag jobbar på söndag igen, men en dag ledig iaf.

Ikväll blir det förhoppningsvis "Män som hatar kvinnor" och en skål godis. Problemet är när man har småstora barn. Emelie kommer ju knappast att vilja gå och lägga sig före klockan 22 när det är fredag, men jag vill inte att hon ska se den här filmen. Det är en lång film, jag har jobbat idag och lär bli väckt tidigt av barnen i morgon bitti. Så vi får väl se om det blir någon film och i så fall hur länge man orkar kolla innan vi snarkar i kapp jag och F :)

Slut på friden

Ja, så började skolan för barnen igen idag då. Nu gäller det att komma in i alla rutiner igen. Jag vill inte och orkar inte.

Tidiga mornar, läxor, papper som ska fyllas i, böcker som ska slås in, gympa väskor som ska påminnas om så det blir packat, matsäckar när det ska gås till skogen, böcker som ska tillbaka till biblioteket......suck

Just nu är jag ingen bra mamma för jag tycker inte att sånt är kul.

Stress på morgonen för att få iväg barnen. De små för dom stora är hemma själva eftersom dom passerat fritidsstadiet. Sen stress hem för att hinna hämta barn, laga mat, iväg på aktiviteter och hjälpa till med läxor. Sen ska man hinna med allt annat som ska göras och sen mina läxor också.

Vill ha mer sommarlov...gärna 10 veckor till. Att ha lugna mysiga mornar med barnen när jag jobbar kväll, mysiga kvällar när barnen kan vara ute och leka till klockan nio och när man kan åka och hälsa på folk mitt i veckan för att man hinner det.

Ingen panik med kvällsmaten utan man kan grilla eller laga mat i lugn och ro.

Jag vill, jag vill, jag vill......jag vill ha tid att umgås med mina barn!

Delade känslor och stora framsteg

Ja, för att fortätta på temat  Tillan, dagis och talutveckling.

Jag har än sålänge inte kontaktat kommunen. Just nu avvaktar jag och ser hur det går.
Personalen är jättetrevligt, bra med barnen och jag känner att jag vill att Tillan ska gå kvar där för att jag tror att det blir bra. Det känns liksom som det bästa alternativet eftersom att barnomsorg måste jag ju ha.
Dom har pratat om att dom håller på att lära sig så jag ger dom lite tid. Jag ska kolla med personalen ang en ev resurs åt Tillan och se vad dom säger. Men jag kan inte tänka mig att dom skulle tacka nej:). Kommunen däremot blir nog svårare att övertala…..

Tillan verkar trivas på avdelningen. Det är lite si och så med lämningarna, men blir hon ledsen så går det fort över säger dom.
Det stora problemet är att hon inte kissar eller bajsar när hon är där. Hon har tre dagar denna vecka hållt sig från att jag tagit av nattblöjan vid åtta tiden till vi kommit hem vid halv fyra. Men förra veckan sa hon till att hon behövde kissa eller bajsa. Då var det inga problem. så varför hon gör så här nu vet jag inte.
Hon är ju torr, men vägrar att gå på potta eller toalett så hon gör det hon ska i blöja och sen tar man av den igen när hon är klar.

Positivt i det hela är att Tillan nu försöker härma ord. I talutveckling är hon nu på en ettårings nivå. Dvs hon har några få verbala ord och hon försöker härma vissa ord, men det är svårt att förstå. Men dom orden hon försöker med tecknar hon om jag inte förstår dom.
Igår när vi skulle till dagis och jag sa att “Nu måste vi klä på dig” sa hon .”Akk”’
Akk, sa jag och såg frågande ut. Då tecknade hon katt  och menade att hon ville ha sin klänning med Katten Jansson på.
Sen såg vi en “akk” när vi gick till dagis och när vi gick hem så var “akk” inte där så vi konstaterade (med teckenkonsversation) att “akk” nog var hemma och sov. Något som hon berättade (tecknade) för pappa när han kom från jobbet.

Hon har också fått en ny favoritperson mer än mig och F nämligen “heenna”. Det är Lena som hon blir galet glad när hon träffar. Häromdagen följde hon tilloch med med “heenna” hem i bilen och åt kvällsmat där, Helt frivilligt och det gick jättebra. Det är så skönt med alla framsteg, även om Tillans framsteg är sånt som är helt normalt för andra barn. Allting med henne tar så mycket längre tid än med andra barn….och så mycket mer på kraften hos oss.

Förklaringen

Nu ska jag försöka förtydliga mig lite från inlägget nedan.
Tillan har ju gått på en småbarnsavdelning med helt underbar personal. Tyvärr så var hon ju tvungen att byta eftersom hon blir för stor.
I vanliga fall så byter barnen till en 3-5 års avdelning, men i samråd med specialpedagogen så beslöt vi att Tillan skulle börja på 1-5års avdelningen i stället. Ett byte som jag kännt mig nöjd med eftersom att byta måste hon.
Den nya avdelningen ligger i samma hus och med samma gård. Personalen är jättetrevlig och bra med barnen.
Men det finns vissa saker som gör och gjort mig väldigt besviken och lite oroad.
När det bestämts vilken avdelning Tillan skulle börja på så hade vi ett möte med nya personalen. Då pratade vi om Tillan, hennes tecken och vad hon behöver för att utvecklas och vad dom behöver tänka på när det gäller henne. Vi skrev även en lista på de tecknen hon använder mest.

Så, i måndags då, var vi på "inskolning" på nya avdelningen. Då visar det sig att dom inte lärt sig i princip ett enda tecken. Ursäkten eller vad jag ska kalla den var -xxx (Tillans förra fröken) visade mig lite tecken, men dom försvann lika fort igen...
När jag frågade efter materialet som köps in, om dom inte fått över det så fick jag till svar -Jo, det har vi nog fått, men jag har inte tittat på det....

Jag både misstänker och vet att iaf någras resonemang är, och det gäller både dagis personal, vikarier och folk i vår närhet, att "varför ska vi teckna med henne, hon förstår ju vad man säger"
Och ja, hon förstår vad man säger, men hon måste kunna säga saker till oss också. Hon behöver se oss teckna för att hon ska använda sina tecken. Hon börjar bli så stor nu att hon är medveten om att hon inte är riktigt som andra. Hon blir generad när hon ska teckna och nån hon inte känner är med. Det är därför det är så viktigt att folk runt henne tecknar så hon ser att hon inte är ensam.

Normala treåringar babblar och ställer tusen frågor hela dagarna. Tillan kan inte ställa några tusen frågor, hon kan inte leka rollekar och babbla en massa. Det gör att hon kommer efter utvecklingsmässigt. Vi håller inte på att räkna så mycket eller lär bokstäver. Vi kämpar på med tecknen för att ge Tillan den bästa förutsättningen för att hon ska kunna känna att hon kan förmedla sig. Att hon kan säga att hon vill gå ut, har bajsat, vill ha något att dricka eller att hon ser en katt när vi är ute.
Därför är det så viktigt att teckna med henne även om hon förstår vad vi säger.....

Vi har några få i vår närhet som försöker teckna med Tillan, som frågar oss efter tecken och som verkar förstå hur viktigt det är. Dom personerna betyder mycket för mig just nu....

Hur jag ska hantera det här med dagis vet jag inte just nu. Ett nytt möte med specialpedagogen ska vi ju ha, men jag ska försöka få till det så fort som möjligt. Hon kanske kan försöka få personalen att förstå att vi inte vill att dom ska teckna med Tillan bara för att vi tycker det är kul utan för att hon behöver det för att utvecklas.
Sen vet jag inte.......
Som det är nu så kan ju inte personalen överhuvudtaget få Tillan att gå vidare och utveckla sitt tecknande eftersom att dom inte ens kan en tiondel av de tecknen hon kan....

Nu hoppas jag ju bara på att hennes tal tänker lossna och att det går fort. För jag får ont i magen av sånt här.
Hade jag haft råd så hade jag slutat jobba och varit hemma och själv övat nya tecken och haft pedagogisk träning, men tyvärr så fungerar inte det.

För saken är den, att efter en dag på dagis så är Tillan så trött när hon kommer hem så hon stänger av oss totalt. Vi får knappt kontakt med henne. Och hur ska man då kunna träna henne pedagogiskt???

Mer ord

Nu är Tillans verbala ordförråd utökat till fyra ord
-Mamma
-Pappa
-Napp
-Tack

Det går framåt och jag hoppas det går fort......är ledsen, besviken och oroad.
Tillan har bytt avdelning på dagis och det blev inte riktigt som jag trott
Det känns lite bättre idag än igår iaf, men bara lite.
Skriver mer om varför en annan dag.

Tre årskontroll

I veckan var vi på Tillans treårskontroll. Jag visste ju redan att någon okejstämpel kommer det ju inte att bli, inte på det hon ska kunna ialla fall. Men vår BVC sköterska är helt underbar. Hon ser till Tillan positiva sidor istället för att klanka ner på de negativa.
Hon tyckte att Tillan var jätteduktig med sina tecken, att hon är en glad och envis tjej. Hon förstår ju vad man säger och hon samarbetade faktiskt ovanligt bra när vi var där.
Att väga och mäta var ju värre. Men vi vägde tillsammans med mig och räknade bort min vikt och sen konstaterade BVC sköterskan att hon var ungefär till en viss längd under dörrhandtaget så det blev ca 15 kg och ung 97 cm lång.

Talet går framåt. Denna vecka har hon ökat sina ord med ca 33%. Det låter jättemycket...men hon har ökat från två till tre ord.
Hennes talade ordförråd består nu av
-mamma
-pappa
och
-happ (napp)

Jättekul att det kommit ett ord till, men vi som skulle plocka bort nappen var det tänkt. Det kan vi ju inte göra nu när hon börjat säga det ordet....

Hennes tecknade ordförråd är desto större. Vet inte hur många tecken hon kan, men en 50-60 stycken är det nog iaf.