Delade känslor och stora framsteg

Ja, för att fortätta på temat  Tillan, dagis och talutveckling.

Jag har än sålänge inte kontaktat kommunen. Just nu avvaktar jag och ser hur det går.
Personalen är jättetrevligt, bra med barnen och jag känner att jag vill att Tillan ska gå kvar där för att jag tror att det blir bra. Det känns liksom som det bästa alternativet eftersom att barnomsorg måste jag ju ha.
Dom har pratat om att dom håller på att lära sig så jag ger dom lite tid. Jag ska kolla med personalen ang en ev resurs åt Tillan och se vad dom säger. Men jag kan inte tänka mig att dom skulle tacka nej:). Kommunen däremot blir nog svårare att övertala…..

Tillan verkar trivas på avdelningen. Det är lite si och så med lämningarna, men blir hon ledsen så går det fort över säger dom.
Det stora problemet är att hon inte kissar eller bajsar när hon är där. Hon har tre dagar denna vecka hållt sig från att jag tagit av nattblöjan vid åtta tiden till vi kommit hem vid halv fyra. Men förra veckan sa hon till att hon behövde kissa eller bajsa. Då var det inga problem. så varför hon gör så här nu vet jag inte.
Hon är ju torr, men vägrar att gå på potta eller toalett så hon gör det hon ska i blöja och sen tar man av den igen när hon är klar.

Positivt i det hela är att Tillan nu försöker härma ord. I talutveckling är hon nu på en ettårings nivå. Dvs hon har några få verbala ord och hon försöker härma vissa ord, men det är svårt att förstå. Men dom orden hon försöker med tecknar hon om jag inte förstår dom.
Igår när vi skulle till dagis och jag sa att “Nu måste vi klä på dig” sa hon .”Akk”’
Akk, sa jag och såg frågande ut. Då tecknade hon katt  och menade att hon ville ha sin klänning med Katten Jansson på.
Sen såg vi en “akk” när vi gick till dagis och när vi gick hem så var “akk” inte där så vi konstaterade (med teckenkonsversation) att “akk” nog var hemma och sov. Något som hon berättade (tecknade) för pappa när han kom från jobbet.

Hon har också fått en ny favoritperson mer än mig och F nämligen “heenna”. Det är Lena som hon blir galet glad när hon träffar. Häromdagen följde hon tilloch med med “heenna” hem i bilen och åt kvällsmat där, Helt frivilligt och det gick jättebra. Det är så skönt med alla framsteg, även om Tillans framsteg är sånt som är helt normalt för andra barn. Allting med henne tar så mycket längre tid än med andra barn….och så mycket mer på kraften hos oss.