31 januari, 2010

Jävla regler

Idag fick jag ett positivt besked. Nämligen att jag troligt får mitt vikariat förlängt från april till september. Toppen.
Men sen fick jag ett väldigt negativt besked.
För så här är det. Att om man jobbat på ett jobb samanlagt 24 månader på en femårsperiod så måste arbetsgivaren ge en fast jobb....visst det är säkert bra. MEN om man som jag arbetar hos en myndighet som inte tänker anställa några civila så blir det såhär....

Om jag tackar ja till förlängningen så kommer jag nästan att komma upp i de där 24 månaderna eftersom att jag jobbat fem år snart. Var ju behovsanställd i 4.5 år innan jag fick vikariatet. Och då får jag inte jobba mer alls.....
Efter nyår räknas första året bort, men första året jobbade jag knappt något, så jag kan iaf inte jobba på timmar för jag kanske bara får jobba några dagar på hela året isf.

Annars måste jag tacka nej till att fortsätta på heltid till september och gå över på timmar igen...men det vill jag inte för då måste jag ju skaffa ett annat jobb också.
Jag vill inte ha något annat jobb

Känner att vad jag än gör så blir det fel. Och det jag måste göra är att tacka ja till fortsättningen, sen med största sannolikhet (om inte ett under sker, vilket det inte lär göra) tacka för mig och lämna ett jobb som jag älskar och underbara arbetskamrater fast jag inte vill. För jag skulle gladeligen fortsätta på timmar sen, att jobba då och då och ha ett annat jobb också. Men det får jag inte :(
Jävla regler.......

4 kommentarer:

Anonym sa...

Sånt är så irriterande...regler är regler eller?!

Surt!! Finns det ingen som kan tänka om?

Kram Åsa

Anonym sa...

Jag håller med, det finns regler som är till för att hjälpa, men som sedan är på tok för stelbenta och stjälper i stället. På makens arbetsplats är detta mycket tydligt och det hela slutar med att de som arbetar mest och bäst säger upp sig själva i ren frustration och de som borde sägas upp pga rent pinsamt dåliga arbetsinsatser blir kvar.

Anonym sa...

Så irriterande det kan vara ibland, regler är bra men iblan är de konstiga. Kram Sanna

Ponder sa...

Fy fasen, förstår att du blir less. Det finns inget kryphål någonstans som gör att du kan fortsätta?